Inte ens 22år och redan ångest över att bli gamma

Ännu en gång greps jag av panik när jag satt på bussen för jag börjar bli gammal.
Jag har inte ens fyllt 22 år och har knappast påbörjat mitt liv. Det är långt ifrån första gången det händer.
Från ingenstans slår mig tanken att jag börjar bli gammal och jag har ännu inte gjort något bra av mitt liv. Jag har ingen direkt utbilden som ger en ett drömjobb, jag har inget körkort, jag bor hemma och beter mig som en tonåring?
Enligt de flesta är detta ett helt okej beteende för en tjej i min ålder.
Jag får ofta kommentaren att jag är väldigt mogen för min ålder, att man på mitt beteende skulle gissa på att min ålder är någonstans mellan 28-30 år.
Jag vill inte vara mig, sen när jag ska ja åldersnoja vid 25 eller 30 år.

Tanken slår mig att jag aldrig kommer träffa någon som vill dela sitt liv med mig eller som kommer älska mig, att jag inte kommer få några barn och att jag aldrig kommer komma in på utbildningen jag vill komma in på.
Jag kommer alltså sitta ensam, överviktig och med massa katter innan jag dör.

Ganska onödiga tankar med tanke på att det är 8 år kvar tills jag blir 30 :) dock har jag ju sagt att jag inte ska ha barn förrän jag är klar med min "drömutbildning", men jag ska även ha mina två barn innan jag blir 30.

Efter en dag med panik, ångest och en del depp för mina tankar på bussen släppte de, jag e ung! De e nu som jag ska hitta på massa bus, dumheter och leva livet!
Allt annat kan jag ta en annan dag :)

I helgen ska jag hitta på massa skoj med Amanda :)