Men jag började träna hösten 2010 för att min vikt inte va den mest hälsosamma vikten man kan ha och jag började "skämmas" över min kroppsform. I början tränade jag kanske max tre gånger under en vecka. Och tränade mest kondition och åt efter ett tag bara pulver för jag började bli desperat över att gå ner i vikt. Och efter ett tag blev de att jag tränade fem gånger i veckan när jag började få upp flåset.
Slutade träna i början av 2011 för jag började på ett nytt jobb där de va hela dagar och de inte fanns ork eller lust att träna efter jobbet.
Kom igång med träningen lite smått igen men kom aldrig tillbaka till fem dagar i veckan. Sa upp gymkort på första gymmet för att de va för krångligt att ta sig dit och de va alltid fullt och maskinerna va aldrig lediga.
Startade ett nytt kort på friskis och svettis, kom igång med träningen hyffsat bra igen.
Har under denna tiden träffat en kille som till slut berättade va han ville ha. "Dum" som jag är tog jag direkt åt mig av detta, ändrar både träningsschema och kost. Lägger in 6-8 träningspass i veckan, slutar med de mesta "onödig" skit som man kan stoppa i sig. Tränar och lägger ner extra mycket energi på att få till de som tillfredsställer min "motparts" behov. Vem vill inte tillfresställa behoven som den man tycker om vill ha?
Och idag kan jag inte säga att detta va ett misstag, för utan denna killen skulle jag aldrig kommit så långt (långt enligt mig) som jag idag har kommit. Och jag skulle aldrig fått den självkänslan som jag har idag eller trott så mycket på mig själv. Men i slutändan får man ändå ställa sig själv frågan om allt slit verkligen är värt att göra för någon annan?
Så idag försöker jag också tänka på att jag sliter på gymmet för min egen skull lika mycket som jag gör de för någon annan.
Idag är de 4 månader sedan jag trilla, slog armbågn ur led och fick av läkaren minst tre veckors träningsstopp. Men tack vare kommentaren "tror du jag vill träffa en lat tjej som inte tränar" va jag på gymmet tre dagar efter jag kom hem från sjukhuset och tack vare de höll jag igång träningen fast jag bara va där tre dagar i veckan.
Idag fösöker jag va där sex dagar i veckan pch variera min träning så jag ska komma närmare mitt mål med träningen. Och jag kommer närmare de varje gång jag mäter mig och jag hoppas att kunna få se några muskler på magen innan sommaren och de är bara förlorare som ger upp och jag är ingen förlorare!
Så målet med min träningen är att få en sund och snygg kropp till sommaren som jag trivs med.
Och jag lär behöva både styrkan och konditionen när jag i April 2014 förhoppningsvis ska få ta mitt nästa steg i vuxenlivet.
De är väldigt få som vet va jag drömmer om, men jag är väldigt tacksam över att dom som fått veta de inte dömt mig och sagt att jag aldrig skulle klara de.
Jag är också jätte tacksam för alla som finns här för mig som peppar mig att lyckas med träningen och som hjälper mig att fortsätta när jag ger upp.
Fina bilder från akuten :)
Höger är från sommaren 2010
Höger är från sommaren 2010
Va dig själv så blir du lycklig! :)
Hihi, vad bra att jag hela tiden får dig att äta godis och annat onyttigt (a) Men du är grym, Bex!
SvaraRadera